Passerade med bussen stora torget i Uppsala idag på den här dagen som tydligen är nationaldag nuförtiden. Och där står det ett nytt tält bland valstugorna. På tältets affisch leker två blonda barn i ett sommargrönt Sverige (?). Rubriken är "Ge oss Sverige tillbaka". Ilskan jag känner över den här typen av propagande går inte att klä i ord. Men nu har jag lugnat ner mig.
Jag vill fråga vad exakt är det som är Sverige i den här bilden? Det gröna lövträdet? är det barnens hårfärg? eller leken de ägnar sig åt? Glädjen de utstrålar? Tror ni på allvar att barn är mindre lyckliga i sin lek om de andra barnen inte är blonda? Och vill ni att även vi som är mörkhåriga men födda i Sverige också ska ge Sverige tillbaka? Hur tänker ni egentligen? Många frågor men en sak är säker - i det Sverige som jag är stolt över finns det människor som älskar varandra, sina familjer, sina vänner och bryr sig om sina bekanta och obekanta. Och de människorna är just människor. Utanför mitt fönster leker just nu ett tiotal barn tillsammans och de har alla olika hårfärg, olika hudfärg och de skrattar av glädje. Den bilden ger mig frid och får mig att vilja bo där jag bor. Så snälla Sverigedemokraterna, ta inte mitt Sverige ifrån mig. För jag tycker synd om er som inte älskar. För ni har inget att vara stolta över.
I en annan del av Sverige finns det andra som inser detta:
Ps: jag accepterar inte kommentarer med rasistiskt innehåll, so don't bother. DS
Om du röstar grönt vet du vad du får. För miljöpartiet de gröna sitter i den gröna gruppen i Europaparlamentet. Inga andra att Häng på den gröna rörelsen på söndag!
Han har varit bäst i test efter test. Förutom Svenska jägarförbundet verkar alla vilja se Carl Schlyter i Europaparlamentet även nästkommande mandatperiod. Av alla dessa tester tycker jag det är extra hedervärt att hamna högt i rankningen från Open Europe som har tittat på ALLA parlamentariker, inte bara de svenska. Open Europe har in sin rankning tagit hänsyn till transparens, ansvarsutkrävande, demorkati och slöseri (egen översättning). Gissa vem som är nr 1.... just det Carl Schlyter. '
Ibland är det svårt att veta varför vi ska fortsätta engagera oss. Varför det är vitkigt att kämpa, försöka förändra och att exempelvis rösta. Mycket kan kännas hopplöst: klimatkrisen, fattigdomen, krigen, meningslösheten. Spelar det verkligen någon roll vad jag gör? Ja det gör det!
1. Bara för att du inte kan göra ALLT är det inte en ursäkt för att inte gör NÅGONTING 2. Att misslyckasär bättre än att aldrig ha försökt och det viktigaste: 3. Det är jobbigt att engagera sig och att kämpa mot misströstan. Men alternativet, att inte göra någonting, är värre. Att ge upp är värre. Det handlar om att inse att även om vi är livrädda för att leva så är vi dödsrädda för att dö. Kanalisera er frustration!
Om att våga leva eftersom vi ändå ska dö skriver Sveriges antagligen bästa låtskrivare i Mannen med den vita hatten (enligt min tolkning). Jag har också lagt till extra verser som en kan få höra på konsert om en har tur. God funderare!
En bänkrad i en rastlös sen april Jag tittar över axeln och ser dig blinka till Jag kan få dig när du vill En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång Och du & jag håller andan och håller händer i språnget Det är inte så långt hem
Än fanns det tusentals tårar kvar Och de var dina att ge vem som helst Äntligen De är de dyrbaraste smycken du har Så be aldrig om ursäkt igen Äntligen Passerar vi deras gränser
Minns du vår blodsed, våran lag Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad Jag minns allt som naglarna mot glas Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns Att det är långt hem Snart finns det inga tårar kvar De var våra att ge vem som helst Antligen De är de dyrbaraste smycken vi har Så be aldrig om ursäkt igen Äntligen Sätter du själv dina gränser
Den där pojken jag aldrig kände Som gick på gator jag aldrig såg Och tänkte tankar jag aldrig tänkte Under ett tunt och flygigt hår Och alla känslor slog och sprängde Hela vardagen full med hål I en tid då inget hände I en stad som alltid sov Men älskling, vi var alla en gång små Ja, vi var alla en gång små Ja, vi var alla en gång små
Jag kastar stenar i mitt glashus Jag kastar pil i min kuvös Och så odlar jag min rädsla Ja, jag sår ständigt nya frön Och i mitt växthus är jag säker Där växer avund klar och grön Jag är livrädd för att leva Och jag är dödsrädd för att dö Men älskling, vi ska alla en gång dö Ja, vi ska alla en gång dö Ja, vi ska alla en gång dö
Vi ska alla en gång dö Vi ska alla en gång dö Vi ska alla en gång dö
En ordblind liten cowboy styr världen från ett land där den kristna vita högern och NRA går hand i hand Och vi dansar efter pipan göder feta underbarn med en BigMac framför tvn som en äkta amerikan
Jag är 40 år från döden enligt dagens statistik Det är en rogivande tanke att vi har så ont om tid Och jag har svårt att visa känslor när det inte gäller oss Och jag har aldrig haft en åsikt aldrig burit några kors
Och tiden krossar mjukt ditt motstånd det kommer smälta bort som snö tills du slår din käpp mot muren, som du reste kring din ö och alla dina vänner och hela din familj, dom går med stormsteg mot den dagen då de inte längre finns för älskling vi ska alla en gång dö
Och han som stirrar ut från spegeln det kan väl inte vara Jag? När blev jag så ful & trött & gammal så ensam, feg och svag & när man hatar den man blivit & man föraktar den man var så finns det ingen Gud i världen som kan ge dig något svar förutom: Vi ska alla en gång dö
Jag hatar sångerna jag skrivit Jag hatar allt jag nånsin sagt och jag hatar den jag blivit när jag trott att jag haft makt Jag hatar klyschorna jag spridit på sång och dans och sprit Man kanske borde ta sitt liv nu men jag trivs ju så bra i min svit Älskling, vi ska alla en gång dö
Så du tog min hand i vimlet och sa: älskling allt är skit och mitt cyniska hjärta flimrar när mitt livs kärlek drar sin kniv Du sa: Vi följs väl åt till himlen men gör det bästa av vår tid och jag hör klockorna som ringer för världens äldsta raggningsreplik Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö
Jag har alltid gillat svaghet Som sex & skryt & knark Det finns alltid som en utväg & jag har aldrig varit stark I min skalle brann en motsats En skogsbrand i en park Där hundratusen apor Fyller tonårsblanka ark Med orden vi skall alla en gång dö
& jag ska skydda dom jag älskar Med hjärta kropp & själ Jag ska skydda dom mot livet Som är hårt & fult & skört Jag ska ge dom allt som blir kvar När jag är färdig med det här Jag ska ge dom nått som hjälper Mot en ond & giftig värld Älskling vi ska alla en gång dö
Om jag fick bestämma så valde vi statsminister på kompetens. I min värld skulle inte Sveriges statsministerpost vara vikt åt det största partiet i koalition. När borgarna bildade regering 2006 kändes ju Fredde ganska självklar i sin roll, men om vi får se en rödgrön seger 2010 är jag inte riktigt lika säker. Därmed inte sagt att Mona inte skulle vara kompetent men det är inte bara jag som tycker att Maria Wetterstrand är oppositionens starkast lysande stjärna. Maria är rak, ärlig och jag gillar starkt att hon konsekvent berättar vad hon och hennes parti vill. Visst kan hon kritisera men det följs alltid av " och vi vill istället göra så här". Tydligt. Hon är en sådan politiker som demokratin behöver.
Samtidigt får partiets toppnamn till Europaparlamentet mer och mer positiv media. Carl Schlyter är bäst i test enligt Aftonbladet, Djurens rätt och Naturskyddsföreningen. Naturskyddsföreningen skriver att "Miljöpartisten Carl Schlyter är den svenske parlamentariker som mest konsekvent, 93 procent, lagt sin röst för en bättre miljö. Schlyter har varit drivande i en rad miljöfrågor. "
Samtidigt läxar kristdemokraten Anders Wijkman upp sina partikamrater i Uppsala för att de inte prioriterar klimatet. En annan framgångsrik miljöpartist, Uppsalas egen Johan Lundqvist skriver mer om detta här.
''If the media is unable to encourage tolerance and to make the population aware of the need for understanding between races, at a time when all the laws say that all should be equal, it's an offence.''
När jag gick i småskolan löd slagorden "Alla lika, alla olika". Tio år sedan fick jag veta att det var en Europarådskampanj. Europarådet - ni vet den där fina organisationen i Strasbourg med 48 medlemsländer som pysslar med mänskliga rättigheter, demokrati och rättstatlighet. Nu har ännu en hedervärd kampanj sjösatts med början i Paris.
På kampanjsidan Stå upp mot diskriminering! hittar ni fantastiskt material. Inte minst Europarådets rapport "White Paper on Intercultural Dialogue - Living Together as Equals in Dignity". En hit som tyvärr inte når bokhandeln. Men vad gör väl det? Den är ju tillåten att ladda ner. :-)
Jag tror att hon är född till att förändra världen. Hon är en ny sorts politiker. En eftertänksam, klok och sympatisk politiker. En politiker som talar när hon har något att säga. Hon är en person som vill rädda världen och ständigt söker nya vägar såväl i bakgrunden som i framkant. Vi som har den stora äran att vara en del av hennes liv har sett hennes potential länge. Igår höll hon tal på miljöpartiets kongress i Skövde och fick stående ovationer. Den stigande stjänan heter Frida Johnsson och här är hennes briljanta tal:
Denna utmanande tid skulle verkligen kunna vara ett avstamp för nytänkande. Istället ser vi hur jordens ledare gör allt för att bevara ett ohållbart status quo: de vill öka takten, växla upp och köra på, i en tid när vi istället borde varva ned, tänka efter och byta kurs. De kallar det för framsteg, fast de springer på stället. De kallar det för utveckling, fast vi rör oss bakåt. Vi behöver tankar som sträcker sig längre än dem vi hör uttryckas från ledande politiker och företrädare för näringslivet idag.
Ett klokt grönt parti tar tillfället i akt och vågar utmana. Vågar säga att det är dags att lämna tillväxtsamhället och istället gå in i ett nytt samhälle där vi prioriterar utbildning, kultur, fri tid och sociala nätverk framför en evigt växande konsumtion.
För marknadsekonomin tar sig alltmer fördummande former. Effekten av att bara ha lönsamhet som mål får absurda konsekvenser, eller vad sägs om sjukvårdsrådgivning på kortast möjliga tid? Om apotek med uppdrag att sälja så mycket som möjligt? Om utbildning med mål om maximal genomströmning istället för maximal kunskap, bildning och personlig utveckling?
Grundproblemet är inte att vi i den redan rika delen av världen konsumerar för lite – det är att vi konsumerar över våra ekonomiska och ekologiska resurser.
Grundproblemet är inte att vi har en ökande arbetslöshet – det är att vi envisas med att uppfatta 40 timmars arbetsvecka som en naturlag trots att mänskligheten ständigt rationaliserar, effektiviserar och automatiserar.
Grundproblemet är inte en flumskola – det är att Jan Björklunds samlade skolpolitik är inriktad på att tillverka skräddarsydd arbetskraft istället för att utbilda tänkande och växande människor.
Grundproblemet är att vi har fastnat i en konservativ tro på tillväxt. Att vi inte förstår att det finns ett nästa steg: Ett samhälle som sätter människan, hållbarhet och livskvalitet i centrum.
Vi står i en tid när en annan politik, en ny politik, byggd på en klarsynt världsbild och en kraftfull vision, förmodligen har större möjlighet än någonsin att vinna gehör. Så låt oss visa dem!
På förra kongressen i Östersund talade min språkrörskollega Jon om behovet av mer vetenskaplighet i politiken. För det finns kunskap, fakta, välgrundade teorier och beprövad erfarenhet att ta till och luta sig mot. När man ska gå från vision till verklighet, då är vetenskap och vetenskaplighet oerhört kraftfulla verktyg
Gröna Studenter kommer att fortsätta arbeta för ökad vetenskaplighet i politiken. Vi kommer under året att utveckla ett forskningspolitiskt program och lyfta fram forskningens roll i samhället. Vi kommer genom nätverk, kurser och debattinlägg att rikta strålkastarna mot en ny ekonomi – en grön ekonomi. Vi kommer att fortsätta att utveckla de gröna idéerna, och vi kommer inte att skygga för de obekväma stegen på vägen mot vårt mål.
Och jag kan gladeligen säga att vi får gehör för våra idéer och tankar. Gröna Studenter har lyckats slå rekord på rekord i kårvalen runt om i landet. Vi är ständigt bland de största, ibland det största partiet. Under det senaste året har vårt medlemsantal fördubblats – vilket annat studentförbund har lyckats med det?!
Trots att alla andra partier har anammat miljö- och klimatfrågor inför Europavalet så växer vi. Trots att alla försöker så är det vi som har i särklass högst trovärdighet i dessa frågor. Trots att alla säger sig ha ”lösningen” så är det vi som grundar vår politik på forskning, och det är vi som ärligt kan säga att vi har rätt.
Ett klokt grönt parti står nu fast vid sin övertygelse: att konsumera och jobba sig ur krisen är ett dåligt recept , att leva sig ur krisen, ett klart bättre.
Vår partisekreterare Agneta citerade igår en undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar att miljöpartister är riktiga kulturentusiaster och de flitigaste besökarna av teatrar och musikscener – och kulturnyttjare är dessutom mer tillfreds och nöjda med sina liv. När det kommer till en aktiv fritid ligger vi i framkant. Miljöpartister har förstått vad som är värdefullt i livet: mindre konsumtion och mera liv.
Men vi får inte fastna i att klappa oss själva på axeln. Det räcker inte att självgott konstatera att vi är lite bättre än alla andra. Det krävs att vi går från ord till handling.
Vi står inför en fantastisk möjlighet att växla över från det materiellt goda samhället till det socialt och kulturellt goda samhället. Men vägen dit kan vara – kommer att vara – både svår och obekväm. Då måste vi stå starka. Vi kanske inte är i regeringsställning. Det kanske inte är vi som bestämmer i EU. Men i många kommuner tillhör vi de styrande, på många platser har vi inflytande och överallt kan vi vara med och sätta dagordningen. Vi har makt. Och det är vårt ansvar, vår skyldighet, vår plikt att använda den för att försöka förverkliga vår vision om en bättre värld. Även när det är svårt. Även när det är obekvämt.
Jag menar inte att vi aldrig ska vika, att vi inte ska söka kompromisser. Tvärtom är det ofta när olika idéer möts och förenas på halva vägen som verklig utveckling kan ske. Men vi ska driva en hård förhandling.
För det är nu vi måste stå upp för de visioner som var gemensamma för nästan alla gamla tänkare – Mill som Keynes som Marx, oavsett ideologisk hemvist. Ur det materiella samhället måste andra värden växa fram: fri tid, kultur, närvaro och sociala nätverk. Det är detta som är verklig utveckling! Det är detta som är steg framåt! Det är detta som är den gröna vägen!
Vi befinner oss i ett vägskäl just nu. Och att välja bort tillväxtstanken är inte att välja stagnation. Nej vi väljer utveckling, och utveckling är inte synonymt med tillväxt. Vi gröna står för långsiktighet, vi väljer livskvalitet och vi söker verklig mänsklig utveckling. Vi gröna vågar stå upp för de nya vägarna!
Hanna Wagenius upprör ständigt. Hon verkar få en kick av att endast engagera sig i frågor där hon får gå på tvärs med det politiskt korrekta. Runt omkring mig diskuteras överallt hur hon lyckats få centerns ungdomsförbund att ställa sig för ett avskaffande av nuvarande sexköpslag.
Wagenius första argument utgår från Socialstyrelsens rapport "Kännedom om prostitutionen" från 2007 i vilken det konstaterats att har ökat efter att lagen införts. Det här argumentet kan jag respektera. Men det är otillräckligt. För det är inte bara en effekt som vi är ute efter utan vi vill ha en sexköpslagen som kriminaliserar de som köper.
Vilket leder oss in på Wagenius andra argument som handlar om individens fria val och individens rätt till sin egen kropp, att man ska bestämma själv varför man vill ha sex med någon annan. Jag kan inte annat än beundra denna sanslöst naiva tro på att vi människor är fria. Som att vi inte skulle vara bundna av det sammanhang i vilket vi lever. Att vår familj, vår hembygd, våra vänner, vår ekonomi, vår hudfärg eller vad som helst inte begränsar/vidgar vår spelplan. Visst kan vi välja saker som känns bra eller dåligt, men val kan aldrig vara fria. Vi tar alltid hänsyn till andra faktorer än oss själva.
En dag i mars 2006 stod jag till midjan i Atlantens vattnet i Västafrika. En flicka om kanske tio år kom då fram till mig och log. Jag kände igen henne från byn. Vi började leka och skvätte vatten på varandra. Sen ställde hon sig nära mig, lade sin hand på mitt underliv och sa "50.000 madam. 50.000". Jag var så chockad att jag skrerk åt henne att försvinna ur min åsyn. Sen var hon rädd för mig under resten av min vistelse där. Poängen här är att den lilla flickan erbjöd mig en tjänst för 40 kr: ingen tvingade henne till det. Men är det verkligen någon på allvar som tror att det är ett fritt val?
Kloka människor i min närhet har de senaste dagarna resonerat som så att i ett jämställt samhälle utan några ekonomiska klyftor skulle prostitution vara ok. Men eftersom världen inte ser ut så blir det endast en teoretisk diskussion. Jag vill gå ännu längre. Att köpa en annan persons kropp är inte ok ens i det jämlikaste av samhällen eftersom ett köp av en annan kropp i sig självt är ett förskjutande av makt. Sexköpslagen tar fasta på detta. De negativa konsekvenserna av lagen ska hanteras. Det positiva är att sexköpslagen visar att vi inte accepterar ett ojämlikt samhälle. Liberalismens fader John Stuart Mill konstaterade redan för flera hundra år sedan att man inte får sälja sig själv som slav. Sexköpslagen lägger skulden där den hör hemma - ingen får köpa sig en slav.
Det är mycket som händer nu. Och om två veckor fyller jag 30. Det är dags att komma ut ur kokongen. Konfronterad av havet och jorden tar jag min sista dröm och börjar blogga igen.
Att rädda världen är allas vår viktigaste uppgift. Den intensitet med vilken jag har känt för detta går inte att beskriva. Alla tecken eller antydningar att prioritera något annat har jag avfärdat. Borrat ner huvudet och fortsatt gå mot vinden. Men så en dag händer det - en ny insikt. Jag är också en del av världen. Och ibland behöver även jag räddas. Så kära läsare, det är vad jag ska göra nu. Tack för att ni har läst, kommenterat, skickat e-post, snigelpost och funderat och reagerat. Nu blir det tyst här ett tag framöver. Kanske kommer jag tillbaka senare i vår, det beror alldeles på.
Sköt om er därute Fred
"Before you, [...], my life was like a moonless night. Very dark, but there were stars - points of light and reason... And then you shot across my sky like a meteor. suddenly everything was om fire; there was brilliancy, there was beauty. When you were gone, when the meteor had fallen over the horizon, everything went black. Nothing had changed, but my eyes were blided by the light. I couldn't see the stars anymore. And there was no more reason for anything." (Stehanie Meyer 2006)
Idag började kursen med stort K som ska förgylla min tillvaro under våren. Vi började med en dans från Guinea och det var så kul att jag fortfarande ler med hela ansiktet nu så här flera timmar efteråt. Det såg ut att finnas plats för fler så häng på Dansakademin. Tills dess får ni njuta av lite Habib.
